701 83 ÖREBRO
Besöksadress:
Forskarvägen 1
702 18 ÖREBRO
Tfn 019-602 63 00
Fax 019-18 98 29
E-post:
regionorebro@regionorebro.se
Organisationsnummer:
222000-1867
Plusgiro: 43 34 15-7
Är regionförstoringen bara ett räknefel?
Jan Amcoff
Sammanfattning av Jan Amcoffs föreläsning
Jan Amcoffs presentation
Sammanfattning av Thomas Lindhs föreläsning
Thomas Lindhs presentation
Regionförstoring i registerdata eller i verkligheten?
Människor pendlar allt längre sträckor mellan bostad och arbete. Forskare började tidigt studera fenomenet och 1965 lanserades Urban field-terorin, som på svenska blev regionförstoring. Jan Amcoff snubblade in på området när han fick svårt att förklara andra resultat i sin forskning. Nu studerar han om regionförstoringen sker i statistiken eller i verkligheten.
Snabba förändringar i Sverige
På 1990-talet myntade Statistiska centralbyrån begreppet Lokal arbetsmarknadsregion (LA-region) för att beskriva hur människor pendlar. För att en kommun ska bilda centrum i en LA-region måste den uppfylla två kriterier:
- Andelen av de förvärvsarbetande som arbetspendlar till andra kommuner får inte överstiga 20 procent.
- Andelen utpendlare till någon annan enskild kommun får inte överstiga 7,5 procent.
Om dessa två villkor är uppfyllda anses kommunen vara självförsörjande med arbetstillfällen och får utgöra centrum i en LA-region. Övriga kommuner förs till den kommun mot vilken den största utpendlingen är riktad.
Regionförstoring innebär att LA-regioner som tidigare varit separata knyts ihop till en ny och större region. Detta sker när arbetspendlingen mellan kommuner som tidigare ingått i olika LA-regioner stiger över en viss nivå. Regionförstoringen har medfört att antalet LA-regioner har minskat successivt från 187 år 1970 till 78 stycken år 2007. Tillväxtverket räknar med att antalet fortsätter att krympa och att vi 2030 bara har 59 LA-regioner i Sverige.
Internationellt sett har Sverige stora arbetsmarknadsregioner och vi pendlar längre än européer i jämförbara länder, se Amcoffs presentation.
Vad driver regionförstoring?
I början på 2000-talet blev regionförstoring ett viktigt begrepp inom regionalpolitiken. Om större LA-regioner betyder bättre utbud av arbetstillfällen för jobbsökande och större utbud av kompetens för arbetsgivarna, då borde man göra insatser för att driva på utvecklingen och på så sätt få en ökad tillväxt? Men var ska stat, regioner och kommuner satsa sina pengar för att få bästa utdelningen? Jan Amcoff redovisade några områden som brukar lyftas fram som viktiga för regionförstoringen.
Satsningar på infrastruktur
Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, har studerat olika satsningar på infrastruktur och den påverkan de haft på folks pendlande. Studien pekar på att få satsningar fått till följd att pendlingsmönster ändrats så att LA-regioner slagits ihop. Undantag är om det tidigare inte funnits någon förbindelse, som Öresundsbron, eller om restiden drastiskt minskat, som när snabbtåg minskade restiden mellan två franska orter från två timmar till 40 minuter. Jan Amoff menar alltså att det är tveksamt om satsningar på infrastruktur kan driva regionförstoring.
Ökad bilpendling
Både andelen av förvärvsarbetande som har tillgång till bil och andelen av dem som bilpendlar till sina jobb har legat ganska konstant sedan 1980-talet, så det verkar inte heller vara svaret på frågan om regionförstoring.
Telependling
Är det så att svenskarnas långa pendlingssträckor egentligen beror på att folk jobbar hemifrån. De registreras som pendlare eftersom de har bostaden på en ort och arbetsstället på en annan men det är inte personen som pendlar utan datakommunikationen gör resandet överflödigt. Jan Amcoff visar på studier som slår fast att telependling inte haft något stort genombrott under tiden som regionförstoringen pågått. Det verkar dessutom som om telependlare är periodare och jobbar med hemmet som bas på deltid eller några månader innan de kommer tillbaka till kontoret.
Utbildningsnivå
Pendlingen ökar bland alla, oavsett utbildningsnivå om än något snabbare bland de högst och lägst utbildade
Ökad pendlingsvilja
Attitydstudier visar att vare sig arbetstagare eller arbetsgivare är särskilt positiva till att pendling.
Mot en lösning av mysteriet
Att hitta drivkraften bakom regionförstoring verkar inte enkel. Kanske är det så att det inte sker någon regionförstoring i verklighen utan det bara verkar så när vi jämför statistik i olika databaser... Jan Amcoff har tittat på ett antal olika felkällor:
- Antalet personer som begär reseavdrag i skattedeklarationen borde öka om vi pendlar mer, men det har det inte gjort. Fast regelförändringar kan göra det svårt att jämföra olika år. Pendlare som använder länskort på kollektivtrafiken åker långt, men kommer inte upp i nivåer för att göra avdrag.
- Det kan finnas brister i de intervjustudier som ligger till grund för registerdata. Pendlarna har orealistiska uppfattningar om hur långt de reser och uppger att de pendlar längre sträckor än de i själva verket gör. Andelen långpendlare kan också vara överrepresenterade bland dem som intervjuats.
- Brister i registerdata gör att man vid studier av resvanor inte kan skilja på:
— Andrahandsboende och folkbokföring Unga vuxna utan förstahandskontrakt fortsätter att vara folkbokförda hos föräldrarna, men blir pendlare när de jobbar extra på sin studieort. Fenomenet accelererar med en hårdnande bostadsmarknad och driver på den uppmätta regionförstoringen
— Flyttfrekvens och regionförstoring RAMS mäter var människor är folkbokförda den 31 december men var de arbetade under november. Den som flyttar och byter jobb under december registreras som pendlare mellan sin gamla arbetsplats och nya bostadsort!
Jan Amcoff menar att fel i registerdata och sättet att mäta regionförstoring leder till att fenomenet överskattas. Det är svårt att säga hur, men han tycker snarare att vi har ett lapptäcke av små arbetsmarknader än stora LA-regioner. Helt klart är att det är svårare att skynda på regionförstoringen än det kan verka. Frågan om det är önskvärt lämnade Amcoff till andra forskande kollegor att studera.
